|
JULGRAN = Det var i Tyskland som julgranen
först blev populär. Mot slutet av 1800-talet blev det
modernt att ha julgran även i vårt land. De första
julgranarna var vanligen bordsgranar vilket man kan se på
gamla julkort. Julgranen uppfattades av många 1800-tals
människor som en modernare uppföljare till det vintergröna
offerträd som funnits i templet vid Uppsala i forna tider.
JULGRIS = Julgrisen var en lyx som de flesta
unnade sig, även de fattiga. Fläsket och skinkan hade
stor betydelse för julfirandet. Vanligen slaktades julgrisen
luciadagens morgon. Men det fanns olika provinsiella variationer.
Det var vanligt att julgrisen uppfattades som en tradition som
hade sitt upphov i vikingagrisarna Särimner eller Guldenborste.
JULKLAPP = Ordet julklapp har sin uppkomst
i en lantlig jullek. Leken gällde att klappa på dörren
till någon närboendes stuga och kasta in något
föremål (julbock) och sedan osedd ta sig från
platsen. Den som blev tagen på bar gärning tvingades
till någon bothandling. Med tiden blev ordet julklapp beteckning
för julgåvor. Det var inte vanligt med julgåvor
förrän vid slutet av förförra seklet. I de
fattiga familjerna var det inte vanligt med julklappar förrän
under 1900-talet.
JULKORT = Det var vid mitten av 1800-talet
som speciella kort med julmotiv började tryckas i England.
Motiven anknöt till julens religiösa händelser.
Med tiden kom det mer profana motiv, t.ex. St Nikolaus, den kontinentala
varianten av jultomte. När vykort blev tillåtna att
skicka under slutet av 1800-talet blev det mycket populärt
att skicka julkort även i vårt land. Portot var lågt
och korten hade vackra motiv. De första julkorten importerades
från England och Tyskland och visade därför jultraditioner
och motiv som var nymodigheter. Det var främst julgranar
och St Nikolausgestalter som förekom. Jenny Nyström
och Max Hänel började teckna svenska julkortsmotiv
under slutet av 1800-talet. Dessa motiv blev mycket populära
samtidigt som de framhävde den svenska gårdstomten
som en typisk julgestalt.
JULKRUBBA = Julkrubban är en katolsk tradition.
I julkrubban åskådliggörs det scenarium som
det berättas om i Bibelns julevangelium. Persongalleriet
består av Jungfru Maria, Jesusbarnet som ligger i krubban
och Josef snickaren som vakar över barnet, herdarna och
de tre vise männen. Krubban blev föremål för
vördnad under många århundraden. Även efter
reformationen kom julkrubban att finnas även i reformerade
områdens kyrkor.
JULELJUS = Se även adventsljus. Julljusen
borde inte slockna av sig själva under julkvällen.
Det betydde död och svår olycka. Om ljuset fladdrade
till som av ett vinddrag och sedan slocknade sades att döden
gick genom rummet. Det betydde att någon av familjen skulle
dö under året.
JULMAT = Den traditionella svenska julmaten varierar
naturligtvis i landets olika provinser. Men vissa maträtter
är allmänt förekommande. Lutfisken är ett
minne från den tid då man fastade under advent, dvs.
den romersk katolska medeltiden. Julskinkan tillhör både
förkristen och reformatoriska mattraditioner. Julgröten
har också varit allmänt förekommande antingen
i form av risgrynsgröt eller vitgröt,
JULMARKNAD = Gamla tiders julmarknader hade en
speciell inriktning som skiljde dem från vanliga marknadstillfällen.
Det såldes inga skrymmande och kostsamma objekt som kreatur
och jordbruksredskap vid julens marknader. Julmarknaden tillhandahöll
mest småplock, sådant som brukade kallas krimskrams.
Julmarknaderna var vanligt
förekommande redan under 1700-talet. De hölls på
öppna platser i de större städerna. I Stockholm
var det främst julmarknaden i Gamla stan som tilldrog sig
den största uppmärksamheten. Marknaden hölls i
regel från den 21 december, Thomas-dagen, fram till julaftonen.
(Se även julskyltning)
JULNATTEN = Natten då Jesus föddes.
Klockan tolv räknades som Jesu födelsetimma. Det var
då djuren kunde prata och då juleljusets låga
delade sig i två delar. Det var då rätta tiden
att ta tydor och utröna framtiden. Under natten hände
det att förfädrens andar återvände till
hemgården. Därför borde man av artighet lämna
mat och öl på bordet till dem och helst också
bereda sovplats åt dem i julhalmen. De kallades att man
bäddade för änglarna.
JULOTTA = Julottan var julfirandets höjdpunkt.
Då begav man sig arla morgonstunden till kyrkan. Det var
viktigt att man inte kom alltför tidigt. Det påstods
att de döda höll sin julotta några timmar innan
de levandes julotta började. Den som oförskyllt hamnade
vid denna julotta kunde råka ut för malören att
tvingas med till de dödas boningar när ottan avslutades.
JULSKYLTNING = Julskyltningen blev ett evenemang
för både rika och fattiga stadsbor under slutet av
1800-talet. I de stora metropolerna New York, London och Paris
annonserades julskyltningar redan under 1850-talen. I Nordens
huvudstäder blev julskyltningarna i blygsam form allmänna
mot slutet av 1800-talet. Det började med att söndagen
innan julaftonen utnämndes till skyltsöndag. Med tiden
utökades antalet skyltsöndagar. Det blev första
andra och tredje skyltsöndagen. Julmarknadernas utbud av
karameller, pepparkakor och sötsaker fick därmed konkurrens.
JULTOMTE = Vår svenska tomte var troligen
till sitt ursprung en ätteande. En beskyddande och smått
farlig gestalt som vakade över gårdens väl och
ve. Han var inte särskilt knuten till julfirandet innan
han upptäcktes av 1800-talets julkortstecknare. Det enda
som anknöt honom till julen var att han skulle ha sitt fat
med julgröt samtidigt som djuren fick extra hö i krubban.
Det hörde till att vara generös i juletid. Djur, barn,
gamla och tiggare skulle ha litet extra.
JUNGFRU MARIA = Jesusbarnets moder. Hon blev havande
genom den obefläckade avlelsen och födde Guds son Jesus.
|
